SyntheticPixie

                                               


Igår började förberedelserna för den spöktripp vi pratat om så länge, Hanna, Bergström, Ida, Sara och jag Drog i väg med bilen till Apertin där det sägs spöka, folk har hört ljud och djur beter sig konstigt där, även bilden kan börja krångla.
Undertiden vi åkte började vi snacka om olika spökerier och vad vissa folk varit med om där, vilket gjorde att stämningen infann sig väldigt snabt och man började fundera på vad fan vi höll på med egentligen. Fjärillarna i magen fladdrade rejält och nerverna var på helspänn, (tänk om det verkligen skulle hända något och tänk om bilen stannade och vi inte fick igång den, vad fan gör vi då?)
Väl inne i kil fick Ida visa vägen och rätt som det är dyker kapellet upp på höger sida. Magen fryser till is och ett obehag börjar infinna sig. Vi parkera vid kapellt och stiger ut för att ta en cigg. 
Vi står på utsidan av muren och beskådar kapellet, varpå en bil kör in och ställer sig bakom våran, fan tänker vi han kanske ska skälla ut oss, vi kanske inte ens får vara här. Men bilen bara står där och brummar bakom våran bil, ingen går ut och ingeting hörs ifrån bilen, efter ett tag kör den iväg och vi börjar fundera på vad fan det där var, kanske några turister som ville se på kapellet. Vi återgår till vår spökjakt och knatar in genom grinden som står öppen. kapellet ser väldigt spöklikt ut i skenet från lamporna som lyser upp det. Vi läser på en stor sten som står brevid och där står det massa historia om kapellet och om dom präster som ligger begravda där. vi går fram till kapelldörren och kikar, där skräms jag av en groda som hoppar förbi på grusvägen, vi står där en listen stund och kikar runt bland träden, längre bort får vi syn på en sten, Sara som e modigast beger sig mot stenen som visar sig vara en familjegrav, minns inte namnet. Vi beslutar oss för att åka till alèn. När vi väl e framme på alèn så ser vi att det e avspärrat, vi åker förbi och tar vägen som kommer efter och åker upp där, där ser vi en räv kika ut ur buskarna och lite skraja blev vi, för vi har läst att det ska bruka ligga en räv i vägen som typ en varning från att åka längre. men vi kör och tillslut hamnar vi på parkeringen vid hängbron. Vi bestämmer oss för att ta en cigg där och kliver ur, vi hör några konstiga läten som antingen är en räv eller fågel, men lite creepy är det faktiskt. Vi sätter oss i bilen och funderar på vad vi ska göra nu då, vi beslutar oss för att parkera vid avspärrningen vid alèn och kika upp längst den för att se om något händer. väl på plats stänger Hanna av bilen och vi börjar veva ner rutan för att höra efter fotsteg eller andra ljud. Då vi får syn på att den röda baklampan fortfarande lyser, vi börjar kika om tändningen är på eller inte. vilket den inte är och Hanna rycker ur nyckeln, lampan lyser fortfarande!!! :O
Fönster hissarna fungerar vilket dom inte ska göra, vad fan e det med bilen, vi prova allt för att få lampan att slockna men inget funkar.. nyckeln e ju för fan ur. Vi fortsätter att kika upp längst alèn och alla fäster blicken på ett blinkande ljus längre bort, vi är nog uppjagade för ljuset på bilen och rätt som det är slocknar ljuset i alèn och vi startar bilen för att dra där ifrån. Då tänds ljuset i alèn igen och lyser skarpare än vad det gjort förut. väl tillbaka vid kapellet provar vi bakljuset igen och det lyser fortfarande även om nyckeln är ur. Vi tar en rök och kiss paus och sedan sätter vi oss i bilen för att se om något händer här. Jag försöker prata med Grevinnan och frågar om hon kan visa oss ett tecken. Rätt som det är ser vi något ljust som i en väldig fart far längst stenmuren alla hajar till och vi börjar fundera på vad det var, det var prat på en cyklist, men kan dom åka så snabt då? vi kör efter för att se och precis vid vägen in mot alèn får vi syn på cyklisten. vi parkerar igen vid alèn och stänger av bilen, då även bakljuset slocknar och då var nyckeln i. hmmm varför stängdes det inte av förut, då nyckeln var ur? Under resten av kvällen kör vi fram och tillbaka på dom olika platserna för att se något, Sara och jag tar även en tur ut på hängbron men bestämmer oss för att inte gå in på gården eftersom det var hotell och det lös i huset.
Vi hittar även en annan väg in till herrgården och vi tar en vända in dit för att se hur det såg ut.
Fint var det.

Klockan börjar närma sig två och vi bestämmer oss för att åka hem, under hela hemresan har Bergström fått en förkärlek för att prata Tysk - svenska så han pratar på om allt möjligt och man kan ju inte låta bli att skratta, alla var lika övertrötta. Vi tog även en sväng förbi Mårbacka för att se om Selma var villig att säga Hej, men icke. Väl hemma i sunne har festerna tagit slut och vi tar ett varv för att kika på folk. vi släpte av Ida och Sara vid deras bil för dom ville hem. Och mig körde dom också hem, Bergström och Hanna åker till Emelie för att va med på efterfesten.

På morgonen när jag vaknar så får jag ett sms av Hanna "Pratade med pappa, han hade ingen förklaring till varför bilen höll på så :)" (Det var hans bil vi lånade för resan till Apertin)

Så var vår resa dit och vi ska lätt dit fler gånger. men nästa gång hoppas jag det händer ännu mer. :D

BUUUU!!!!!